selenevalentina

lunedì 26 agosto 2013

U MENDICANTE


  • Ve voju contà ina storia
    che ho truvà in ti me ricordi.
    L'è ina storia che i contavena i vecci

    quande anca mo se fava firossu.
    Gh'era ina veduva puveretta e missa mà
    per culpa de ina bomba che a taccu a gh'era scupià.
    In fasulettu de terra, du besce in ta stalla
    e trei fijò da mantegnì. Ina seira d'invernu
    con mesu metru de neive e i fijò a lettu con a freve
    in mendicante u gh'à piccà alla porta
    per dumandaghe a carità. U tabarru sciancu
    e el scarpe rutte che i ghe lasavena fora i pé.
    A l'à fattu setà a taccu au camén
    con in piattu de menestra e in biceru de ven.
    Dopu a gh'à dittu, che in ta stalla l'arisse durmì
    e a gh'à dattu i stivaj e i vestì du so poveru marì.
    Alla matenna i fijò i i s'erena desedà a bunura
    pronti e svelti per anà a scora. L'è ana in ta stalla
    per dì au mendicante da anà a mangià
    e per monse e remondà, primma che rivisse u lattà
    per ne sentilu miga biastemà.
    In ta stalla ne gh'era gnisson ma, l'era pulì
    e u latte in tu bidòn. In simma alla paja gh'era i vestì veci
    e ina Madunenna con u bambén in brassu. 
    L'à pensà, che fisse stà u mendicante
    e l'à pregà u Signure perché, u prutegisse tutti i viandanti.
    Dopu l'à purtà fora u bidon e a s'è incorta
    che anava sensa bastòn.
    Quande l'è rivà u lattà, a gh'à contà a faccenda
    e lu, invecce de biastemà, u s'è missu a pregà.
    SVM

Nessun commento:

Posta un commento